Rackarns, det här gjorde ont!

Nu förstår jag varför vissa maneter kallas just brännmaneter!

För det BRÄNNS SANNERLIGEN när man simmar rakt in i en orange/röd brännmanet. Jag trodde jag skulle brinna upp.

För andra dagen i rad går jag tillsammans med den tyska pensionerade läraren Kurt till skuggan bakom fiskebåtarna för dagens ukulele-lektion. Det är ju ett kul oxh lärorikt tidsfördriv i lagom värme och med vacker utsikt. Kurt har en egen ukulele och jag har lånat en från en musikaffär. 

Precis som dagen innan, avslutar vi sessionen med ett dopp i den lilla floden som mynnar ut i havet. Det var så underbart skönt igår, men nu…

Aj, någonting sticker till som en elektrisk stöt. Jag flyger upp ur vattnet. Kurt ser att jag simmat på en orange/röd manet. Först svider det mest, men jag tar det säkra före det osäkra och går tillbaks till mitt ”hem” Cozy Nook. Väl där ökar smärtan så pass att jag tror att jag håller på att brinna upp. Kan inte sitta still. Knäna hoppar upp och ner. Röda bubblor/blåsor/utslag breder ut sig över hela bröstkorgen, vänster arm och magen. Bröstsmärtan är värst. Baddar med varmt vatten och vinäger i en timme tills det stillar sig något och går sedan in och duschar varmt och tar några alvedon.

Ja, duschar och duschar förresten. I Indien fyller man en stor hink med vatten och tar sedan ett litermått och häller vattnet över sig.

Indierna tröstar mig med att brännmaneterna här i alla fall inte är dödliga. Kändes ju skönt att få det bekräftat, för nog kändes det som att det inte skulle vara så omöjlig utgång just där och då.

I den alldeles lagom varma skuggan, med skön havsbris, har jag suttit med dator, ipad och mobil och jobbat med div. körplaneringar tills dess solen nu går ner.